Dö inte än,
du har fortfarande minst ett misslyckande
kvar att leva för - åtminstone några fler nakna kroppar
skall torka till aska i dina armar
innan det här är över.

Du har åtminstone ännu en kvällspromenad
kvar genom mörka skogar med hängda kroppar
som butiksägarna lindat i julbelysning
för konsten
att kalla sig älskade men
alla kan se bortom maskerna och
blinda pianister kommer alltid att spela
de vackraste sångerna.

Men människor är inte nånting utan dåliga sidor
och med det sagt var vi
förmodligen mer än de flesta men
vadfan

(som om det skulle betyda något egentligen)


Det var först när vi insåg
att kollektivtrafiken bara åker till namnlösa platser
som vi slutade bry oss och skrattade
stilla åt männen
med dragna pistoler vid förarsätet.