Det här är inte nån jävla metafor
sorry om ni kom hit i hopp om att
jag skulle öppna nån fucking port
in i det okända
Jag kommer inte säga nånting
inga djupa jävla insikter
det är ingen jävla dikt
det är vår samtid, våra gemensamma
skavsår
mot atmosfären.

Det blir inte bättre än såhär,
är ledsen. Men har exakt noll intresse
att "Förklara Verkligheten" eller nåt
bara för er skull.

(som om jag kunde det)

Vi är en konstnärlig tolkning
av papperslösa slavar, vi fick
våra uppehållstillstånd forcerade
ned i matstrupen när vi föddes.
Vi är fångarna i 15-, 20-, 30-åriga
isoleringsceller följt av
oss. Mer av oss. Mer.

Och vi simulerar våld mot oss själva
för att summan av vår livstid
är en Samhällsfarlig Organisation,
det är fan inte några andra, vi
är sjukdomen, det ruttna
som så småningom ska amputeras.

Ni vet den där känslan
när man står i tuben och
funderar på att hoppa,
framför vagnen,
som slamrar in på centralen?
Eller om ni kört bil
kanske ni har tänkt på
hur skönt det vore
att styra in i motsatt fil
bara för att visa
att det fortfarande är ni som styr
livet.
Eller kanske är ni som jag
och har tabletter hemma, som ni tittar på
(ibland)
ifall ni nån gång skulle önska er
ett avslut.

Det BLIR inte bättre än såhär...

Det finns ett fucking namn för
den här typen av tankar, oavsett
om några jävla psykologer kallar det
intrusiva tankar, eller lite vackrare:
l'appel du vide
Vi har, som samhälle, en beteckning
för vårt eget kollektiva självmordsbehov.
vårt kollektiva mörker inombords
för alla jävla känslor som fan aldrig slutar
surra i huvudet, som myggsvärmar, snöstormar
spyr oss i ögonen
tills mörkret blir lockande
att krypa undan i.

För jag antar att ni förstår att
det här är fucking precis allting
ni har nått jävla målet, grattis,
jag hoppas ni är nöjda med er själva.
Det här är er evighet, vardagen ni lever i
ska repeteras
tills ni inte orkar längre.

Ni kanske fattar nu att
det här inte är nån jävla poesi
poesi har liknelser och metaforer.
Det här är en niomillimeterskula
och en kall pistolmynning i munnen
som inte säger er nåt annat
än vad ni redan visste
innerst inne

långt innan jag kom hit.