Det går små sprickor genom sommarkvällen
och om man bryter sönder den,
tar loss små bitar,
så kan man se hösten
roströd, kall som frostat glas
någonstans därbakom.

Och från min lägenhet i Flemingsberg
kan jag se planen flyga,
fler än vanligt
över himlen
de lämnar ljusa strimmor bakom.

(Kanske far de också söder
nu när hösten kommer)

En vit container skär ett hål i mörkret
och min cigarettrök
ritar skuggfigurer
över nattens skuldror.
Och alla som är trötta
lägger sig och dör
för snart skall livet svepa vinter,

stilla kring oss.