Henny sprang och blicken gled ut över det bleka vattnet. Fyrhusets ruin bröt horisonten som en krossad sockerbit i en hand av sten. När hon nådde toppen på sanddynorna vilade hon. Hon stod stilla och kände plötsligt ingen lust att springa.

Hon stretchade med en blick mot havet som tycktes komma emot henne, hemligt och väldigt med sina mörka vattenmassor. Jogging-dojorna togs av och hon lät tårna sjunka steg för steg i sanden som blivit mer kall och hård. Kvällsvindens råhet fick augustis sista dagar att söka en "lega" för den långa vintersömnen.

Vitt skum red på de mörka vågorna och månstrålar blänkte till gång på gång mitt i dem som smutsigt silver.

Hon tyckte att bryggorna liknade solbrända fingrar som pekade mot fyrtornet och skuggorna smög bakom henne inåt land, in i kvällens tystnad. Några badande havsälskare och entusiastiska campare försökte väcka liv i sommarvindens rester när de frustande och skrikande hoppade gång på gång från bryggan och ner i det kalla vattnet.

Helgerna grillades, dracks och kolonilotterna stress-målades av latskammen. Snart skulle strandmänniskorna bli flyttfåglar och luckorna på stugorna erkänna hösten.

Sommarens sista andetag kommer att resa bort, tänkte hon. Hon ville följa med på resan medan denna delen av världen skulle komma i träda. Om kanske bara två månader kommer vintern smygande tyst, ensam och lägger sitt vita täcke.

Nu ringde mobilen och The Beatles sjöng. Henny fann en bänk och satte sig innan hon svarade.

Kajsa pratade till henne i den andra änden med en kanelbulle i munnen. När Henny bett henne svälja och förtydliga framgick att en man hittats död mitt i Pildammsparken. -Ahh är det någon som ringt? frågade Henny nyfiket.

-Hmmm..Din släkting som talar med tysk/hollänsk brytning, typ nån farbror,-ah Farbror Frans! Ja! så hette han, Frans Moser! -Han lät högtidlig och mycket korrekt, flinade Kajsa. Det gör han alltid och är svarade Henny.

Mörkret kom fort nu och lanternorna från en lastbåt långt ute på böljan gnistrade som ädelstenar. Dagen var slut. Då Henny startade motorn på Volvon avslutades mobilsamtalet med, vi ses snart och ett gemensamt "leende" åt den högtidlige mannen som sökt sin systerdotter.

Kajsas höga fönster och dess breda burspråk blänkte till när de gamla gatlyktorna tändes ovanför den blågrå kullerstenen vid Davidhallstorg. När Henny nästan direkt därefter svängde ut på motorvägen mot Malmö försvann ädelstenarna i dimman vid horisonten.