Kära mor?!
Eller får jag kalla dig så?

Brevet du hade skrivit den där dagen
när jag var 14 var droppen som fick
bägaren att rinna över

Det gör fortfarande ont att tänka
på orden som jag läste i de brevet

Du sa upp dig som mamma,
du ångrade att du hade fött
mig och ville att jag skulle
vara ute ur huset senast kl
12.00 dagen efter

Du fick som du ville och
jag hoppas att du blev nöjd
med det valet? för jag ångrar
ingenting

Men ställer mig fortfarande
frågan om jag någonsin gjorde
något fel? och idag vet jag
att jag inte gjorde det

Den enda som i alla tider
varit elak är du,

Alla mina pengar som
jag aldrig fick

Du lovade saker
men höll dom inte

Maten som du lagade
som jag aldrig
fick äta utav

Tvätten som
du tvättade,
allt förutom mitt

Min pappa som
du tog ifrån mig,
skrämde upp mig för
och anklagade för grova
saker

Alla skulder
jag fick när
jag fyllde 18

Och Så Vidare

Allt som jag någonsin gjort
och sagt är endast i försvar
emot mig själv eller min syster

Jag saknar inte dig utan
jag saknar en kvinnlig
förebild

Försöker förstå varför du är som du
är, det får mig att må lite bättre

Alla människor har alltid skäl till
varför det mår på ett visst sätt

Men INGEN människa har rättigheter
till att förstöra en eller flera andras
liv bara för det

Mamma, vill du veta en sak?

























Jag hatar att jag älskar dig!