När jag var yngre så bröt jag min arm
Då kom alla så snälla och glada


Då passade det bra att bry sig
Får då såg ni att jag hade en skada


Men nu när allting sitter i mitt inre
Då förstår ni så mycket mindre


Men om jag lyckas vända mig själv
ut och in så kanske ni förstår


Kanske är det först då de kommer att gå
för er att först hur min insida faktiskt mår


Alla djupa sår och mitt brustna hjärta
Alla mina tårar och all min skräck


Är det först då ni ska förstå min smärta?
Allt jag samlat på mig i min säck?


Tänk om det bara vore så lätt
Skulle inte tvekan en sekund
bara jag fick vända mig en stund