Att inse att du inte alltid kommer känna så här, gör så ont.

Att inse att du kommer glömma allt som vart, gör så ont.

Att inse att jag kommer leva utan dig, förstör mig.

Att alltid få ha dig i mitt liv, är en försvunnen tanke.

Hur kan jag nöja mig med minnen?

När jag älskar dig, när jag vet att snart är jag bara ett namn,

som du inte kommer komma ihåg.

För även om ja hoppas, så tar rädslan över, vill hålla dig förevigt tätt intill mig.

De säger att man ibland för nöja sig vid att leva utan dem man älskar.

Att alla människor inte får leva med dem som de håller kärast.

Du kramar mig, säger hur mycket du tycker om mig.

Varför tar det så ont, när du håller din kropp mot min?

Snälla gå inte, jag hör på din röst att du håller något gömt.

Jag känner att du tar ett steg, och vinden blåser bort minnet av vart du nyss gått.