Kvällarna är som jobbigast när månen lyser klar och hel,

när ljust på den mörka himlen inte gör mig hel.

När dagdrömamrna inte längte skyddar, från vardagen som jag flyr,

utan lämnar mig naken, när natten gör att dagen än en gång gryr.

När tystnaden lämnar mig vaken, när värken blir till spöken, i de drömmar som möter mig näst.

Då väntar jag på den framtid som ännu är oviss.

förutom ljuset som ännu skapar de drömmar som får verkligheten inte att kännas som värst.