Så lade hon sig ner. Hon stängde de mörkbruna ögonen för att aldrig mer öppna dem.
Det sägs att livet passerar i revy , just innan man dör. Dock för vissa så passerar livet i revy, redan när man lever, om man kan kalla det att leva.
För henne såg hon bara en bild framför sig, det var henne själv.

Hon själv som en ängel. Ängeln sträcker ut en en kärleksfull hand. De ler mot varandra, den själsliga och den fortfarande levande kvinnan.

Sedan blir det mörkt.

Kvar finns bara ett skal, ett minne, en värld.