Hon kunde andas, men hon höll på att drunkna.

Hon kunde le, men ingen såg hur det var en mask, som hon så fint,
höll upp.

Ingen såg hur hon kämpade och bad för att överleva.

Ingen såg hur ytan steg och steg tills man inte längre kunde se henne.

Kvar var tomheten, spår som hon lämnat.
Kvar var en kropp.

Ingen såg hur hon hade vevat med armarna för att inte drunkna.

Ingen såg.