Mitt favorit ord, som när det sägs känns djupt inom mig.
Bellissima.
Varför? Jo för att då tänker jag på henne, och alla gånger hon sa det till mig.
Jag hör hennes röst eka inom mig, och jag ser henne igen.

Vem var hon?

Hon som sändes från ovan.
Det var i alla fall vad jag trodde, att hon var en ängel. Någon som steg in i mitt liv av en anledning.
Och det gjorde hon på ett sätt.

Vid det första ögonkastet på henne förstod jag att hon var fel.
Att hon var speciell och så mycket mer än just en hitflyttad världsvan kvinna.
Hon hade en fri själ och hon hade levt.

Hon var vacker, hon var något annat och hon var underbar.

Hon väckte liv i mig, men lämnade enbart min själ i trasiga bitar, spridda i minnen.