Jag visste nästan direkt
Att han skulle krossa mitt hjärta
Ifall jag gav honom chansen

Men det var något i hans leende
Och en glimt i hans ögon
Som sade att det var värt det

Så jag gav honom chansen,
att äga mitt hjärta
utan att pantsätta sitt egna

Det var ett vad, ett spel
Där jag var den enda spelaren.
Den enda som vann och förlora

Och jag vann verkligen.
Lika mycket som jag förlorade
olika delar av mitt hjärta till honom

Jag upptäckte nya sidor
Av mig själv
Samtidigt som jag förlorade några

Han ändrade mig en del
Till det bättre och till det sämre
Men han skulle få göra om det

För smärtan i mitt hjärta
Är mindre än glädjen han gav
Och kärleken som fick mitt hjärta att växa

Därför ler jag ännu
trots att mitt hjärta känns som om det är trasigt
men jag kommer låta det göra ont ett tag

Inte för att jag gillar smärta på något sätt,
är mer rädd för det än något
Han gjorde det bara värt det

Och han är en del av mig nu,
en av de människor som format mig
till den jag är

Men jag tänker nog inte tacka honom.