Stora drömmar passerar
utanför mitt dunkla härbärge
och kommer med basunstötar
om kärlekens tidevarv.

Den vi aldrig i helvetet vill missa.

Insomnandet oroas i sin linda
att döden hinner före
varje ansats till försoning.

Föddes vi försent för att andas
klar och ren luft på vår väg
till glömskans fjordar?

Jag vill fortfarande minnas
den varma och välkomnande omfamningen
som gör mina steg lätta och raska
i min färd till ljusa och varma handslag.

Kom sorglöshet!