Ensamheten,
en tyst tjärn i skogens djup

Surrande flugor, blöt mossa, murket trä
Dofterna slår sin lov runt kropp och själ

Sommartjärnen är svalkande kall
Kylig som en skuggsval sten i min hand

Ljuset förlorar sig i den mullsvarta vattenytan
Sommartjärnens vatten smeker bort svett och stress

Sommaren tar bort alla villfarelser om kylan
Vintern har ännu inte lurat sommaren kall

Bortanför skogsranden sipprar det sista solljuset bort,
färgar stammarna gult till rött,
och värmen blir sakta ljummen svalka