Du viskar saker i mitt huvud
och på min hud.

Jag gör skillnad på dig och mig,
trots att vi tillhör samma person.

Du hade inte funnits utan mig
och jag ser mig själv som en gångbro
från ditt icke-existerande till ditt existerande.

Ingen kan höra dina ord
eller förstå ditt språk
om inte jag tydliggör.

Ingen kan höra dig
och kommer någonsin att lyssna till dig
om inte jag berättar.

Du är beroende av mig
för din egen existens,
och det är jag som bestämmer
vilka delar av dig
som de andra ska få lära känna.

Om jag vill kan jag även ändra dig,
forma dig så du passar mig bättre.
Så som jag vill vara och framstå.

Du vet inte om det,
du märker det knappt
utan det sker successivt
efter träning.

Jag formar dig till det bättre,
jag har lärt mig göra det nu.

Jag formar dig även så du
ska passa bättre ihop
med mitt hjärta.

Jag har nämligen hört att
när tankar
och känslor
går hand i hand.

Då infinner sig


ren lycka.