Jag drömde att jag saknade dig och
grät som ett monsunregn
Himlen öppnade sig
så det smärtade i bröstet och
mina andetag tog slut

Du sa att du vet vad meningen
med döden är
Och min själ skrek
av tystnad.

Luften har aldrig känts så kall och
jag mins hur decemberregnet skar
som knivar mot min hud.
Min hud, som aldrig mer
kommer uppleva dina kramar.

Det finns dagar
då jag fortfarande saknar dig och
önskar att du hann träffa min dotter.
Men nu är det hon som bär ditt namn.

Jag mins fortfarande ljudet
av din röst
så säg mig
att du väntar
där tiden inte längre finns.

*