Det var varmt när Rolle vaknade i sin "låda" som han kallade sängen och brädorna han själv och far byggt. Vaxljusens små eldar som brann i fönstren på källaren var alldeles stilla nu i gryningen. Den gamla järnkaminen var röd till hälften och det låg ny ved på golvet! Äntligen värme!!
Far gav sig av tidigt till hamnen för arbete och tackade för din tvåöring till både mat och ved, log mor som stod vid spisen med en varmt rykande gryta.
Utanför var natten fortfarande blå och snön föll långsamt mot marken med stora vita flingor över torget. Husen såg ut som de var täckta av tjockt vispad maräng.
En soppa på kycklingben, morötter och grovt, svart bröd fyllde magen och kläderna som nu var varma och torra drogs på.
Nu återkom tankarna på turen och lyckan han haft...och på männen med kärran...hmmmm. Det skulle bli väldigt intressant att se vad de sålde?
Varifrån fick de sina varor? Tillverkning? ...hmmm frågorna var många.
De gula, dimmiga ljusen flämtade på sina stolpar vid porten där de gångna släkten vila. Den grå daggen lyftes sakta av morgonljuset som själar på väg till vila. Där stod ynglingen nu och hoppades att han inte behövde vänta så länge och att männen höll sitt ord. Det hade slutat snöa.
En uggla hoade och nattens sista ljud fyllde öronen och Rolle rykte till...han försökte att inte fantisera om monster och andar som sög blod...!!! -Nä sluta nu, sa han till sig själv och skrattade.
Ugglans vingar kom emot honom från dimman och mörkret och han blev men ens väldigt rädd och väldigt tyst...Den var riktigt stor och landade till hans förvåning på en av stolparna till porten. Rolle tyckte att fågeln tittade rakt på honom och var precis redo att fly för sitt liv...
-Nä men Gunnar! Sa de vita polisongerna som plötsligt bara stod där i porten med ett leende...-Inte skrämma pojken så...fy! hahahah !! Fågeln verkade förstå vad mannen sa, liksom bugade sig och återvände till de stora svarta granarna inne på kyrkogården..
-Godmorgon! Sa Rolle artigt medan resten av porten öppnades utan att någon föste på den...hmmm konstigt!
Den lille mannen hälsade med ett fryntligt leende på pojken och sa -vi är så glada att just du är här! -Jaha tack då sa Rolle och de började fösa vagnen med en ovanlig lätthet, jämfört med tidigare kväll.
Jaja! Sa den tjocke, säg nu inte för mycket är du snäll och tittade menande på den lille som log och drog filtarna om sig i vagnen.