hoppet skiner som en sol
på väg att slockna
en stjärna
som har slutat hoppas
träffa en annan
att dansa med
skaka av sig planeterna
och människorna
som ändå sedan länge
inte minns något annat
än sitt konstgjorda ljus
som de burat in
i små lådor av glas
monterat lådorna
långt ner i halsen
i ögonhålorna
att ge sig själva
övertaget
när de rullar undan
läpparna
och skiner sina söta
leenden