Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
att inte synas


altruism2

Konsumkassen låg på bordet framför henne och hon skymtade buntarna med pengar som vita dukar i det skumma ljuset från kontorslampan. Hoppet växte i henne och hon såg sina barn framför sin inre bild. Det svaga ljuset från den hängande gatlampan tvekade i blåsten, blinkade som om någon tog foton och ljuset blänkte i rännilarna på fönsterrutan. I det här rummet fanns en man och en kvinna. Kvinnan såg på honom med sitt självmålade ansikte och greppet runt plastkassen fick hennes fingrar att vitna.

-Den är din för alltid, sa han. -Ssäkert? sa hon sakta...Hon lät sin tårar rinna av lättnad utför kinderna och i hennes vattenfyllda ögon såg han eländet ge upp sin kamp. Han öppnade sina lugna ögon mot henne och log varmt mot henne.

-Snälla du...sa han med bedjande ögon..berätta inte för någon och var försiktig.
-Ja det skall jag sa hon tyst, nästan för sig själv.
Hon visste att hon inte skulle ställa frågor till den här mannen och att han kanske inte var den han utgav sig för att vara. Hon gick ut i det grå regnet med sin kasse och tårarna syntes inte längre i den lösta mascaran.




Prosa av Nils Järn
Läst 218 gånger
Publicerad 2013-01-11 22:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nils Järn