Tiden skrapar på huden och slukar
minnen i sentidens mörka korridor.
För vi ser svaret på våra frågor
vi har fortfarande ett hjärta som slår.

Vårens oerhört vackra inträde
läkte vintern och den svedan
som mörkret lade under huden
som började för ett år sedan.

Alla kyssar som ljuvligt gavs
när en regnig sommar passerat
slungat en tid mot hopp
och låta ljusets tid raserat.

Vätan som snart fryser till is
under höstens vy förlorats
styrkan blir då tidens förlopp
som ur kall jord korats.

Se oss stå nu med året i hand
vik hädan då allt medan
slår fast att vi nu faktiskt vet
alla löften för ett år sedan.