små smulor av gårdag
lotsades förbi trevande hands längtan
så liten i sin existens,
att ljuset inte fick plats

fruktan är inte svart,
det är glimten av ljus ståendes
på andra sidan,

där fann du silluetten av drömmar,
som ville nå, men dog på vägen

låt mig bara få känna en enda beröring,
få uppleva det hjärtat förlorade och inse
att resan egentligen aldrig startade
då målet alltid fanns i en knuten näve

redan uppsliten från bröstkorg till fot,
lemlästad av mina egna knivar
som skapade förakt ur en innovativ
och självuppfödd irritation

genom små sprickor i evighetsbred mur,
ser jag hur en lust dansar,
hur leenden målar över de hål
som vi annars ramlar i

ge förnimmelsen till paradiset,
och låt mig få sedan vila
vid en plats där smulor
sakta kan förmultnas
och minnas att livet inte bara är en transport,
utan också en hållplats att stanna och glädjas vid