Den smutsiga kjolen dansar i vinden
som en vit flagga över sitt sjunkande skepp.

Oknutna skosnören faller längs marken
när ingen orkade knyta dem rätt.

Som repade skivor spricker rösten
när sångerna inte finner sin ton.

Alla världsliga väsen hör de kvävda skriken
från sorgens mest förgångna rotehjon.

Bröstet har imploderat i ett mörker
reserverat för särdeles exklusiv misär.

Skrala armar håller varningsskylten
Trasig människa existerar här.