Söta, jag är fettfläcken på din spegel. Jag är den oregelbundna andningen mot ditt ådriga öga. Jag är också den smältande isbiten i din kvarlämnade cocktail, sweetie. Jag är självfallet klistret mot din mun då du vild av längtan slickar fast ett frimärke. Men du är skrattet mot min vintermåne, gråten i min hals. Du är den nedsläckta trottoarbelysningen, halkan, den beniga haren mot frosten, den slarvigt ställda cykeln mot min port, den till hälften översnöade rattkälken, sandkornet och den sparade mygglarven. Du är den vita fläcken och det svarta hålet. Jag är jag, jag är flugan som springer, vild, över ditt linoleumgolv. I hettan