Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

herr avgrund vill återfödas



jag ler . nu är det min tur att dö
men bara en smula , någon kallar det att återfödas

idioti



hur vi gled från allt
åter och åter , så tröstlöst
snuddat vid avgrund

rest oss och lovat

faller gör de svaga
inte sådana som vi




svagheten mellan alla röster
är mitt ego, det lyser och bländar
när jag är som lugnast då tassar Självmord
runt i mitt kök. förstår inte varför han är här
men det lovas frid, inom mig vet jag allt om lögnen


och varför föll ni människor ett trappsteg bort
ni dog inför mina ögon i ert eget förfall











Fri vers av Svartsilver
Läst 507 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-01-07 20:03



Bookmark and Share


  Niclas Petersson VIP
Oj, starka känslor här.
Sorg, svärta, ilska, trötthet.
Starkt...och bra.
Gillar. Mycket.
2013-01-08

  Per Teofilusson
klart som vatten. Sorgen känns, hörs. Samtidigt en bön och en rak och tydlig predikan om och till hoppet. Jag låter som en idiot, men jag tycker det, ty här finns ingen verklig ånger, ingen genuin bitterhet. Bara en sång om vad livet kan vara, göra, om realiteter.
2013-01-07

  Pah
den här är märkligt bra. den ser ut som om den är klar att tolka, men det känns som om det finns en hel del svängar inuti. och det uppskattar jag. ja, det där egot som lyser. ibland vill man stoppa upp det nånstans. den här lär jag läsa fler ggr. för att få grepp om.
2013-01-07

    ej medlem längre
förfall är ett livstecken, ett tecken intelligens
bra
2013-01-07

    ej medlem längre
Outstanding!!!!!!
2013-01-07

    Max Poisé
Berörande text med djup! Gillar!
2013-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Svartsilver
Svartsilver