och som jag faller ska ni också falla, men tomhänta,
utan hjärtat i handen utsträckt från kroppen
baklänges utför en brant
för ni snubblar på sin höjd, på livets alla kanter
oj hoppsan, vad hände där, man kanske skulle resa sig upp
och borsta av sig
gå vidare
släppa taget om gammalt
fördet är väl det man gör när man älskat en annan själ in i det innersta?
ruskar på sig, går ut och festar
och tar tag i någon som kan konsten att blåsa liv i falska förhoppningar
om så än bara för en natt
men jag dör, mina ögon svartnar framför mig
jorden rör på sig, helvetets tentakler stryper mig långsamt
oron förlamar mig, ormen hypnotiserar mig med sina ögon
och min bästa vän vankar av och an i skuggorna, med kniven i handen
jag ser dig allt
jag ser ditt rätta jag,
bakom alla fasader
och jag fasas över hur jag lagt ut min själ på operationsbordet
i öppen sal, i allmän beskådan, mitt lidande
mina tårar och mitt glas
mina rädslor och drömmar, det stora gyllene jaget
och det lilla skakade jaget, ståendes utanför
pressandes nästippen mot en immig ruta

men till skillnad från dig så vågar jag knacka på,
och ständigt öppna nya dörrar
nosa mig fram längst hjärnans nya spår
det är ett driv som jag ensam besitter, som inte går att rubba
mer än man kan ändra jordens eller solens banor
eller be ett urberg flytta på sig

det är självklarheten i att vandra under sanningens fana,
att leva stolt med hjärtat på vid gavel
skrika här är jag! såhär kan man också vara, så kom och ta mig om ni kan
gör vad ni vill, jag kommer stå här rakryggad
oavsett
att leva starkskör, i kontakt med hjärtat och den djupaste själen
jag har gått min egen väg sedan den dagen jag föddes

så inte fan tänker jag sluta gå nu