Stegen ekar och närmar sig
grenar brister under tunga steg
Ansiktet rispas, kroppen känns seg
Vad är det som jagar mig?

Någon är vansinnig och arg
Jag sliter, kippar efter luft
rädslan vinner över förnuft
Luften är tunn, naturen är karg

Biter min tunga, blodsmak i munnen
Skornas knutar går för mig isär
Kroppen blir mig till besvär
jag faller djupt ner i avgrundsbrunnen

Kämpar övergiven, jag vill höra pulsen slå
Smutsig, hal och mörk är världen vår
Ingen vill bry sig, ingen fäller någon tår
bortglömd och ensam i döden får jag stå

Jag fick aldrig skratta, jag fick aldrig le
lugnet för mig kom med döden
Ingen förtjänar så smärtsamma öden
nu försvinner jag om du inte kan se

Om natten, tänd ett ljus varje år
Skänk mig en tanke, ge mig en chans
En önskan om liv där inget fanns
Endast din tår kan läka mina sår

lika flyktigt men ändå mig så kär
så enkel men den visar, du bryr dig
en fjärran kram, en blick till mig
ger styrka, som om du var här.