vad som ser ut som löv är sparvar/ saker du skulle kunna veta om mig men inte vet
pappa spiller hett kaffe på sig själv ibland
för när han håller i ting så kan hans händer börja skaka abrubt
jag snaggade mitt bakhuvud en kväll i ett annat land
mest för att jag vill se mitt eget bakhuvud mer naket
ny form i ett fönsters spegling
det finns avtryck skapade av mig mig på väggar som alla
kan se, om ni vill
finns där narvalar och enhörningar vikta av papper
du som sailor och Frida Kahlo
under nio månader har jag inte varit hemma någonstans
bara borta och överallt i olika sängar
och i olika färgers rinnande
tårar har fallit ifrån mig i tid och otid
gråt på en flickas födelsedag och hon grät mot mig
inte kunde jag inte göra det samma
mustasch klär mina kinder
mina ögon ser längre och i fler dimensioner klädda i glitter
ibland man kan se klangfärger om man hittar rätt rum
någon jag aldrig har träffat skriver ibland elektroniska brev till mig
det kan stå: jag vill skriva till dig men det är svårt.
ändå skrev hon och skickade
minns att jag nekat kyssar av människor
med ögon och tänder
att jag aldrig kunde dansa dem nära nog
min mamma lyssnade en eftermiddag tyst
under snedväggen
resultat färre svordomar och fosterställningen slaknade ut
bussarnas fönster är till för att rita livsanteckningar på
vänners och mina händer tecknade kvinnans kön varje resa
dit och tillbaka
boken jag skrev i september handlade om en cirkus av dårar
barn jag läste för sa att jag kan
superwoman är jag
jag vet vad jag ska bli
män grät första och enda gången vi sade adjö
berömde mina gärningar för andras rätt till livet
alla farväl till ansikten har varit lidelse men också lögn
kvar finns fler adresser biljetter ord
igår ville jag ligga hos dig
hur du sa hur mina ord alltid verkar sanna fick mig att skratta
jag sa aldrig det, att jag ville ligga hos dig
lustigt du såg på mig under lugg och från en annan kontinent
så påtagligt, hur jag ville ligga hos dig
kittlande och dödsdansande mina samtliga minnen är
dock jag ville ligga hos dig
dag nummer tre i veckan före läste jag
en bok kallad ' miracle of life'
i den finns bilder av underliga varelser och hjärnor
passande för kollage där jag säger pass till verkligheten
en rad på sida 263 beskrev hur det som ser ut som löv
på ett träd någonstans i Australien
i världens förra århundrade
i själva verket var sparvar
tänk
nya året är här
omkring värden och avvägar
syner att se finns
allting händer
episkt storslag
drick dränk
skaka inte min pappa
luften dallrar och rör din närmsta tanke
finns
jag är
här
sparvarna tog nog vägen någonstädes
de kanske styrde någonstans
kanske kan vi se dem