jag kan inte cykla och jag går omkull
inhyser en farlig naivitet i hur jag andas
bemästrar inte sudoku
ej heller ordspråken jag lyda

jag lyssnar på främmande fåglar
knådar deras hundars tassar
försöker smussla dem hem
fast de är aldrig mina
liksom jag aldrig bli mer än ingens ingen alls
inte mer än den som nuddar på vägen mot fler

dock i mitt gemak finns flärd
mitt kvarter är rubinbelagd brosch
i varje loge bor slukhål arbetandes på hals

under varje gångbro kan kritan gå
här ritas underverken enligt solcellsögon blå

kan rita med trädens vrål
kol porös, se glöden rås

mina händer verka
vi har översikt på historien

jag är vild
yttermera
trots
något skrå
också opponerad

mitt hela liv tycks hittepå
trycker åh

skorpan spricker


vill resa få
resa flå

slå med häpnad
skrapa knäna

så nej du mamma jag kommer inte hem till jul
jag kommer sen för jag ska bara landa havet först.