hörde att min bror ska bo på Virvelvindsgatan
han och kärleken bland möblemang

jag klappar tyger om mig själv

tänker på alla hem

vi alla går igenom

innan golven brister

innan vi blir klara i huvud

innan vita lister blir till skelett

det är jord där under berättelserna
kamperna, kroppshyddorna
och lampornas utbyte

alla dessa under
över, våra tassande kliv


och jag packar väskor
i hopp om egen rustning

snälla rusa inte
det som händer nu
nu
nu
och nu
nu och nu

nu

det är någon form av liv


vi kan vara barn

händer i luften

iklädda rustningar

eller om du vill,
handavtryck på fönsterglas

jag har lokaliserat vindsluckan nu

om det aldrig blir bättre kan vi gömma oss



låtsas att vi bor på Virvelsvindsgatan
med kärleken och filtar

hör, någon sjunger i slowmotion