en isande vind
jag har sagt förlåt
vänt en annan kind
som tårats våt

nu står vi här
en öppen plats
du ville vara där
men ingen tog sats

avstamp till något nytt
där svek vårt mod
nu har vi våra liv bytt
var tog det vägen, vårt lod

men kylan tränger in
när inget omsluts
kroppar som din och min
det nära förskjuts

ett fält breder ut sig
möjligheter och ensamhet
det var inte mig och dig
det är något jag vet

det tränger in under huden
en kall vinds tillit
där vilar alla ljuden
från vår gemensamma rit

nu når vissheten min strand
av våra fruktlösa försök
upplöses gör våra band
elden har slocknat, den gick upp i rök.