En klar söndagsmorgon vilade på mina beslut
att inte vedergälla det skriande fördärvet,
som naggar livets krona
och förtär vredens vin.

Jag kliver upp till den dagen,
som alla andra dagar,
där livets vandring har fått kroppen
att brista för tidens tand.

Tanken har fått melankolins färg,
och snart har mättnaden på att leva
nått mitt hjärta.

Jag går som jag kom - okänd och anonym -
med sången som en bisvärm runt vaxkakan.