Spegelblankt och vindstilla
öde, tomt och tyst
disigt, fuktigt och kallt
det hördes inte ett knyst

kunde blicka mot evighet
där solen lyste klart
höll din hand vid hjärtat
var farligt nära underbart

vi lovade oss ungdomens vy
alltid inom kunna förlåta
ge varandra den friheten
att öppet kunna gråta

himmelen har aldrig ett slut
det är oändlighetens infart
med stjärnor som pryder
farligt nära underbart

grunden är markens fundament
där vi stadigt nu kan vara
en bild som är så ljuvlig
att ord inte kan förklara

stunden är nu och alltid
fångat i den rätta tonart
då allt känns så naturligt
och farligt nära underbart