Ångestens bundenhet till hemmet
och rädslan att ge sig ut till det okända
får mig att kura ihop,
och ty mig till löftets sånger

som ger styrkan att andas.

Febrigt pysslar jag med små och obetydliga gärningar
för att slippa undan domen
som är en mardröms längd ifrån mig.

Fasan flyr tryggheten
och dör i glädjens ankomst till det plågade hjärtat.

Ge mig en aning tillförsikt
och ljus över mina steg,

så att jag alltid kan leva
enligt den sanna kärlekens barmhärtighet

för de lyssnande.