Vi väntade på att tiden skulle gå
Bundna av tidens gång

Linjär som vägen, är det tiden?
Eller, kommer allt tillbaka tillslut?



Gråa europavägar, förbi gröna fält
Mäktiga dalgångar, broar över floder,
städer som försvinner i fjärran i diset

Kommer du ihåg Frankfurt?
Vid floden gick vi, turister i en sommardröm,
mot torget sprang vi i kapp, och domen,
en monolit som världskrig aldrig raserat

I de tidlösa rummen letade vi efter bevis
Århundraden av tid måste ha lämnat något kvar

Om nu domens väggar är bestående borde det finnas spår
Om väggarna kunde sjunga, vad skulle då de sjunga om

Autobahn, farten söver skönt,
suset av sval luft som smeker sommarhud,
somnar oroligt som i en europadröm,
där tiden är en svart bil,
på en oändlig motorväg mot framtiden



Var det 1967 eller 1968?
Vad vet jag, jag var inte ens född
Jag har hört din historia så många gånger nu,
att jag själv tror att jag var med



Jag kommer ihåg,
det jag inte var med om,
jag var där innan det hände,
skedde och blev av…

Innan Frankfurt am Main