har spöken under sängen
och min käfts trappuppgångar hasplar ur sig behov av
kort försoning i raspberry flavour
ni ska ned
inget mättar såklart och så klart jag se varför
sjukdom det stavas och stava nu med mig
sjuk dom
låt oss ta en promenad med stavelserna men jag tror att jag vet vart det hamnar
det kommer att bli vi och inga hallon bara eko, ekan
och jag är under den där sängen för jag föll över kanten
och armarna är bara mina och knävecken hänger inte upp sig på något hållbart
fast jag är ständigt inkopplad i sidouniversum där sånger finns
sämsta trösten är den där rösten och jag rostar macka på macka
äter bröd aldrig kött bara bröd och smör som bres i bergformationer
klarar inte av ännu en död i magen för det känns aldrig helt behagligt
det där med att vara mätt på kreatur och kreativa man inte kan prata med
och jag har spöken under sängen
som det sagts i alla tider har man spöken under sängen
gemene man och KVINNA kan när dom vill bege sig under och hitta skelett
bitar av ryggrad spänd och lillfingret och det där barnet som inte kan talet utantill
sånt man inte orkar med eller vill se och där hamnar jag ibland
hos spöken som monstruöst kräver mig
det blir blod och mina händer klappar
jag vet knappt vart men klappar vagt som om slutet nära
och ifall pudlarna ta fler varv på cykeln jag genomskära skarvarna precis som rötterna där vi går under löv och tak
brister
mina knäveck är vackra nog för andra retämnen djävla förbannat
lakan ni är så skratt retande ni
ofta intet sägande men rymmer ändå gåtor
er
och allas
och överkast
och spöken under sängen



förut bandat:
gå på glåporden glåmiga djävlar förbannat



jag vill veta inte spekulera inte cirkulera inta cirkusens tält
inte blöda mera KVIDA inte absorbera det jag ständigt hör
om att dagarna går men att nätter består
att armar hålls kvar inpå skelett tills all sundhet fet bortfräts
spill spåtanternas krakor spill
ge bort stölden och skjut fram min själ, klättra

jag har en golvplanka att sätta rätt
en kudde felvänd fel tvättad
blommor under den bli ni sura

ingen bad er någonsin ljuga

allt bara bredde på bredbent
och rumsrymden som var rymde inte längre
mina nerver eller trådar

i den stund han lade sig

där
på andra sidan