Hela landskapet är täckt
med ett vitt snötäcke.
När mörkret faller och jag står
under gatlyktans sken
ser jag att allt det vita
är täckt med stora iskristaller,
och då menar jag stora!
De sticker rakt upp
och gnistrar i det svaga ljuset.
Så fantastiskt fint skapade,
var och en unik
och med en så storslagen skönhet,
att jag nästan inte kan andas.
Jag sträcker ut ett finger
och rör vid en av dem.
Men så fort den kommer
i kontakt med värmen,
så smälter den.
Så det enda jag kan göra
är att njuta en stund
av allt det vackra.
I morgon kan det vara borta!