Dagdrömmer ofta om att ha vänner, omgiven av människor jag inte känner!

Skumma hörn är mitt forum, dämpar tomheten med oljud och fiktiva ord i personliga tomrum!

Längst bak i kön, aldrig nummer ett! Otåligt väntande på tillfället, flackande blick, verbalt inkomplett!

Undanflykter är mitt skydd, dämpat stimuliintag! Stänga ut, låsa och kasta nyckeln mitt tilltag!

Signalerna jag sänder ut är skumma, förvirrande! Möts av kisande ögon och skevt stirrande!