Jag åker tunnelbana
det är månsken i vagnen,

station för station
passerar.

Min resa

som ett

regnmoln

upplöst

utan regn.

När jag kliver av
blir det vandringsnatt.

Nu står jag här på
höjden och ser ut
över landskapet,

igenkännande
sveper det förbi.

Ett ögonblick av tid
där andetag är lätta.

Ett ögonblick där
resan tar slut.

Ett ögonblick,

en ny resa


i månskenets ljus.