Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nuundertecknet

Att här.

Men nu.

Långa köer av människor. Handavtryck. Rälsar. Det leder ingenstans. Något som skulle bevakas till varje pris. Varelsen. Detet. Den tunga dräktfållen släpar mot trädens toppar. Kantig skog. Fasettdiktning, urdikade körtlar vänder sin febriga öppning, kuggar griper tag, drar med. Resiliens, motstånd - ingen stannar, ingen håller upp plakatet som är skrivet med svart ånga, kokande fet vätska. Febern som styr sina strålkastare över fängelsegården, det som är utsläppt, avgnagda remverk, brustet, söndertuggat kokt läder.

Att här.

Men nu.

Undergångssteg, tuber som rör sig i varandra; kännandet. Sterbhus, träkolet som omsluter askan. Ett enda erkännande. Glasbordet pressar mot handavtrycket, stolen låter dig inte glömma.

Slockna, hav. Låt djupet. Att här.

Tvåstrålen, det ena halva nätet. Att nu. Nervkroppen skakar sig fri och lämnar dig skuren, fibrer, död vulva, tänjande svänglod. Varje del av dig sväller ut ur bilden, överger. Väktarskapet flyr, gehängen faller ljudlösa till grå mark. Rälsarna, godsvagnarna, att resa. Att resa sig. Att här. Att nu. Att här.

Inte sedan. En gång över, ständigt gråterskans tunga slag i sorlet av ditt åkerbruk, plogens gång. Undantagslöst, sprängda alveoler, groddarnas dragande. Du är två ton lera, alla bultar sina handavtryck i det du är, förmår inte.

Tonfallet ut över läpparnas egg: Stig ur denna malmkropp, dess obruk, trädan djupt ned i ryggens mortelrörelse, stig ur det. Gå efter andra, slängda vatten - tätt intill, bakom. En ohörd sång kan viskas ur knutpunkter, särade avlånga stråk, urbända. Sus.

Oförmögen. Men detta. Höljet av någon i kön vränger sig, hon vittrar mineraler och lakansväv ur sina öppningar, stiger på en pelare av kadmiumljus. I detta tecken. Men här. Att här, nu. Hornhinnor, märkta av trevande villospår. Om dina fingrar kände ärrens röster, släpljus -

Att nu. Din strama sång bär allt jag rullat samman - turordningen, den överges den också. Allt på en gång nu. Tillfyllest. Ett skarpt fossilt tidvatten, undandrar.

Sju sprängda halskedjor. Vitnade.




Fri vers (Fri form) av Tomas Söderlund
Läst 234 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-02-01 22:54



Bookmark and Share


  zallander
mvh: kokande fet vätska

he he
2013-02-02

  TrollTörnTrappan VIP
Din mest abstrakta hittills...? Språket får en ny nervkropp. Fascineras av flera fasetter, fast har svårt att få ihop en bild.
2013-02-02

  zallander
ja,ja jag gilla senaste..
men jag håller högt krav
i och med rymd
den är ju fanatisk
2013-02-01
  > Nästa text
< Föregående

Tomas Söderlund
Tomas Söderlund