Redan medlem?
Logga in
Inte mera nu
Inte mera nu, det räcker. Jag har fått nog, låt mej landa. Det är lättare att flyta med och inte bry sej, men så fort jag går mot strömmen så börjar det igen. Slag på slag på slag. Knäna viker sej, jag får ingen luft. Det dunkar i huvudet. Repet dras åt runt bröstkorgen. Jag kryper ihop i fosterställning för att stänga ute smärtan. Inte mera nu, jag orkar inte...
Var finns du som har lovat att hålla mej uppe, att bära mina bördor, att skydda mej från allt ont...?
Låt mej leva.........snälla!
Fri vers
(Fri form)
av
ResenärGenomLivet
Läst 450 gånger och applåderad av 22 personer Publicerad 2013-02-04 11:00
|
Nästa text
Föregående
ResenärGenomLivet |