när man kom in genom dörren, så luktade det exakt likadant som när jag klev in i hallen som liten, med enda skillnaden att farmors och farfars famn bara var ett vagt minne som ekan i korridoren, allting vad orört som förr i tiden
jag önskade dig ett annat slut än det här, med allt i mitt hjärta
dina varma armar som kallnade i avsaknaden av närhet
allting låg kvar där vi mindes, det var en kamp mot tiden att få allting med oss
och fortsätta resan fram genom livet
en dag barn, nästa dag ungdom, och dagen efter det vuxen med egna barn
livet ser mig som oavifrån betraktar en teater av spår som återupprepar sig i och på och bredvid varandra, är det inte egentligen allt vi är?
spår av varandra, vissa går nya vägar och andra går på samma men det skiljer sig alltid vissa detaljer
jag kan aldrig nå in i ditt innersta, jag kan aldrig förstå eller vara i dig som du
inte kan vara i mig men jag vördar ditt minne med min fysiska kropp
jag jagar i sömnen fragment av kvinno-leden i min släkt och det du lämnade efter dig
en slätt, en dag på ölands åkrar
redan som barn så upplevde jag poesin i vinden på ängarna
håret fladdrade långsamt, som en specialeffekt bara för mig
kanske var jag bara alldeles för mycket ensam
men skogarna och de prasslande löven, lekarna med er, doften av höst
sommarbris och tyst och dämpad vinter

nu är jag här, i en ny del av världen som en främling iakttar jag genom andras perspektiv, husen är små små som lådor som lagts dit av en jätte
som små sockerbitar till kaffet,

inuti sitter kanske en familj kanske älskar dom varandra,
banden är jag inte med i men jag
kan tänka mej in i er
det är så tyst här, första morgonen som jag varit vaken så länge byggnaderna
andas knappt, väggarna visar bara en sömnig, släpande kvalite
himlen dygrå dag efter dag, jag är ett minne jag är fångad i en
annan verklighet
det är så mycket död i mig, fast på ett behagligt sätt
men jag ifrågasätter inte varför det var så svårt att lämna dej, du är livet
och glädjen och kärleken bor i dina ögon
den bor i nästan allas ögon, i kontakter med andra
men här bakom fasaderna, här där jag ska vila ut sitter jag med döden på
min vänstra axel och samtalar om de olika nyanserna av moll
dagarna i ända
jag spelar schack
och bakom ögonen värker det, vid varje blick jag tar
bröstkorgen hugger
och feberdrömmarna avlöser varandra