Då stod jag där framför klassen och alla föräldrar
De ville höra på mina fina dikter
Jag var en liten varelse med spinkiga ben och ögon och örön lite
förstora.
Jag var inte rädd utan ivrig att läsa vad jag skrivit
Jag hade så mycket hopp
Alla tävlingar som jag vunnit
Allt var som en dröm
Jag var den lilla ovanliga flickan som jag ville bli
En som är unik
Jag kände mig mognare
Nu känner jag mig yngre än mina jämnåriga
Jag passar aldrig in
Men jag bryr mig inte
Jag stod där själv
Hade nio år
Och drömde om livet och sagor
Levde alltid dubbel liv
Och det gör jag än
Vissa får mina speciella nycklar och kan komma förbi och dela med mig min lilla värld där alla får känna sig bra och välkomna.