Inget gnistrar i mitt liv,

just nu.

ljuset finns där på avstånd
som när soluppgången
sprider sina första ljuskvastar.

Modlösheten har andats på mig
så länge,

jag har virat in mig själv i ett nystan
av trådlösa linor.

Jag når inte fram.

När stjärnhimmlen exploderar
vill alla ansikten visa sig.

Jag vänder nedåt
mot mynningen till de djup
där inga fiskar simmar,

djupare och djupare

med

ljuset
som följeslagare.