Du vänder mig i gångar under
solen. Fångar mig där dagen
ligger bräckt

talar tyst om vattenskadans ånga

om främre rum om liv i yttre rymd


en bison ville skåla jag förföra

i landet gjord för dig och mig



grödan skvalpar lämnas orörd


i ryck drevs mannens liv på flykt


ta mitt nyckelben med tungan
med dess längtan
orörd

väx inuti och be


att forsen stannar hjärtats
muskel


att hand vill smeka
nya land