Trådarna som matrosen sydde med
böljade och svängde då skeppet gungade
En reva i seglen och allt var så tomt

Hur vi ångrade vad vi gjorde den stormen

Mitt i orkanen
om man så älskar havet
glömmer man bort det

Hur vi sjöng våra sorgsna sånger den kvällen

Kall berättelse
även om osanningar
värmer vårt hjärta

Så då vi steg iland mötte våra hustrur
vår dystra blick efter misslyckad resa

Mark var snart funnen
efter bränningars oro
tillgift från himlen

Och så reste vi masten igen
det bara kom som en ingivelse

Oceanen höjs
för alltid oss lockandes
även om vi dör


Vi satte oss att vänta på nästa eon
och den kom när vi minst av allt anade det

sakta ner lite
tveksamt börjar visorna
där du tar över


Jag önskar att jag kunde berätta mer