I min vita klänning
I glimtar älskar jag dig passionerat och ohämmat vare sig du vill det eller ej
för i min fantasi har du ingen talan
det kan låta brutalt men jag gör inget utan kärlek
du glänser ikapp med kvällssolen men ditt dunkla vita leende lyser dock starkare
medan jag smälter ihop till en spinnande katt
för jag ser med mina gröna ögon att du inte kan motstå mig
du trycker upp mig mot väggen i min vita klänning
förtär min sträckta hals med din mun
medan jag blundar stönande och drar mina händer genom ditt hår
du säger aldrig nej fast jag ej är din
jag frågar aldrig om lov för det behövs inte
tillsammans skapar vi poesin vi båda behöver och kräver