Den ödelagda vanäran
mättas i mitt blod för att födas
i härlighet

- på den angivna tidpunkten -
när smaken av viol väcks
ur barnasinnet.

Där är flykten ut ur livet
ett tärande på tålamodets ouppnåeliga gräns
vid randen av vansinnets ögonblick.

Kom, låt oss glömma!
Sopa undan spåren
och aldrig mer kännas vid
vår uppoffring.

Som vi alltid brukar göra,

med en bön.