det var som att befinna sig i en film, fast utan filmkameror omkring
jag bara var där men alla andra spelade en roll
det fanns ett manus, det fanns en plan
ingenting jag visste om,
dem som visste, det var dem.

glas efter glas, fylldes på med import sprit
skådespelarna gav mig mer och mer
och jag såg bara världen i oklara bilder
med bort-domnade läppar försökte jag le.

när tiden var inne och huvudscenen kom
vände sig en av dem
han rabblade massa repliker som skulle få mig på fall
och i en fåtölj jag föll
fast inte på grund av han

och när alla gått ut ur detta rum
det är då jag borde agerat och inte vart så dum
skådespelarens händer greppade tag i mig hårt
och sa att "nu är du äntligen min"