Jag vet inte hur jag ska börja det här
för jag vet inte riktigt vad jag vill få sagt
även om jag vet hur det ska sluta

Är det år av fel jag har bakom mig
eller är det bara en krokig väg?
Jag tror det sista
jag hoppas det i alla fall

Hur många länder jag har letat i
det vet jag inte
Hur många gånger jag sett nya kuster
har jag glömt
Men jag vet att varje hamn var hopp

Hopp om att finna mitt eget Xanadu
men slutade i söl på någon bardisk nära kajen
en minneslucka bland andra, sargade män
och en önskan om något renare

En gång tänkte jag
att om min natt inte är fylld av saltstänk
och en smeksam kuling
om inte vågorna rullar mot
under och bort från mig
då vet jag inte längre vem jag är

Men jag tror att jag är färdig nu
färdig med att ständigt vara på väg
och jag tror att det gör mig till mig

Jag är jag
helt enkelt och jag tror att
jag kan finna frid

Äntligen