Hatet
Jag tror jag vet allt som finns att veta
om hatet nu

En halv livstid av bekännelser
samtal och gråt i rum med
väggar som kröp närmare
medan jag försökte hålla fast den
ena efter den andra
Jag misslyckades

Liv och drömmar som rann
som sand mellan mina fingrar

Och som kronan på verket
du och ett illdåd du skapade under
en halvtimme en januarinatt

Det lever för alltid som en
månlös natt under min hud

Jag tror jag vet allt som finns att veta
om hatet nu

Jag har känt mig som en dödsängel
oövervinnerlig
Jag har velat skjuta dig
Jag har vrålat och skrikit
varit kall och hård
Jag har fallit ihop varm och mjuk

Jag har velat sticka kniven i ditt bröst
där ditt hjärta borde sitta
karva en blodörn av din patetiska kropp

Slutligen har jag fallit ihop
trött och mör i kroppen efter
år av stormar och tankar och
planer som ska visa att det finns rättvisa i världen
planer som aldrig blir till något
planer som visar att den patetiske är jag

Jag som aldrig kommer till skott och jag
som lät det hända och inte ens kan prata om det